Krisberedskap och krishantering i tider av osäkerhet, att göra det otänkbara hanterbart.

Robert Karjel deltog i räddningsinsatsen under Estoniakatastrofen. Han har lett en helikopterdivision i Adenviken för att bekämpa pirater samt byggt upp en division räddningshelikoptrar i Afghanistan, på uppdrag av FN och EU. Robert är en uppskattad föreläsare inom ämnen som krishantering, ledarskap och hur organisationer kan agera exempelvis i den situation vi befinner oss i just för tillfället. I detta inlägg presenterar Robert sina tankar om hur vi kan hantera den oförutsägbarhet som kriget i Ukraina innebär.

Det vi som samhälle och individer just nu förhåller oss till är det ännu inte inträffade. Att kriget är över på någon månad är ett scenario. Ett annat är att det sprider sig över stora delar av Europa, till allt däremellan. Vad innebär det för de beslut vi borde fatta nu att risken för ett visst scenario går från 5% till 25%?

I Sverige har vi byggt ett samhälle som bygger på struktur och förutsägbarhet. Det har tjänat oss väl under lång tid. Men det har också gjort att vi är besatta av idén av att vara i kontroll, att alla svar finns formulerade och kan man bara reda ut vem som är ansvarig så finns det också en lösning. Det stämmer, när utvecklingen är linjär, men det är den inte om man till och med kan behöva räkna med rena krigshandlingar mot den egna nationen.

Kommer Sveriges ledning klara att förhålla sig till dessa förändrade grundförutsättningar? Uppenbarligen har man vuxit med uppgiften, men omfattande brister finns i samhällsväven som inte ens den bästa vilja i världen kan täcka upp för. Och vi har inte varit i ett lika utsatt läge som nation sedan andra världskriget. Genom att titta bakåt kan man ofta få en indikation framåt. Vi behöver inte titta så långt tillbaka som till 40-talet. Det räcker med Tsunamin 2005, migrationsvågen 2015 eller pandemin precis nyligen, för att tanken på ett dynamiskt och tydligt nationellt ledarskap dessvärre kan kännas utmanande.

Det verkliga initiativet kommer att finnas på lägre nivåer och i vanlig ordning bygga på personligt engagemang och ansvarstagande. Men risken är också att agerandet blir överilat, missriktat eller kraftfullt försenat om det styrs av förhoppningar, enskilda medierapporteringar eller rädslor, snarare än vad man faktiskt vet.

Hur ska man då göra för att själv inte hamna i fällan att rädslan för att göra fel blir större än viljan att åstadkomma något på mitt företag eller min myndighet?

Fyra råd:

1. Fråga dig först, vad är ytterst vårt företags, myndighets, arbetsplats mål och ambitioner? Vad är det ytterst som måste fungera för att vi fortsatt ska vara det vi är?

2. Vad är absolut nödvändigt för att detta ska vara möjligt? Är det en viss komponent, personalkategori, funktion (exempelvis försäljning, tillverkning, specifik information utifrån). Det absolut nödvändiga är högst tre saker, blir det flera är begreppet för snävt tillämpat.

3. Skapa olika scenarier som kan påverka det absolut nödvändiga. Placera dessa inbördes utifrån sannolikhet och konsekvenser. Detta kommer ge tre kategorier:

Låg sannolikhet, Stora konsekvenser. Denna kategori lämnar man därhän, då nödvändiga insatser ofta blir rent orimliga. (Fullständigt världskrig inom en vecka ligger förmodligen här.)
Hög Sannolikhet, Stora Konsekvenser. Har man inte redan gjort planer för detta är det här man börjar.
I mittengruppen väljer man slutligen ut de scenarier där rimliga insatser har störst möjlighet att minska risk eller konsekvens.

4. Formulera vad som ska ha skett för att de olika handlingsvägarna som har utarbetats ovan ska igångsättas.

Krisens viktigaste komponent är tid, för man har aldrig tillräckligt av den. Men vi har ännu ingen kris i egentlig mening och därmed har vi tid att förbereda oss. Och det avgörande kommer inte att vara om man hade tillräckliga resurser eller vad de korrekta åtgärderna var, utan vad som triggade de beslut som fattades. De flesta bränder kunde någon gång släckas med en enda tesked vatten.

Vill du veta mer om krishantering och beredskapsplanering generellt? Eller vill ni mera specifikt förbereda er organisation på det rådande världslägets osäkerhet? Genom att vara väl förberedd minimeras de skador som kan följa på en illa hanterad kris. Robert ger dig verktygen för hur ni kan strukturera ert arbete och öva på detta.

Om Robert
Robert Karjel har civilingenjörsexamen i Teknisk Fysik, har utbildats vid amerikanska Marinkåren och dessutom varit Copeland Fellow vid anrika Amherst College.

Robert är en föreläsare som har förmågan att koppla sina egna erfarenheter till era utmaningar och han skräddarsyr sina föreläsningar utifrån era behov. Det kan vara specifikt kring ledarskap och krishantering eller som ren inspiration, från kortare föredrag till heldagar med workshops.